Agorafobi

Jag är medlem av Riksförbundet för social och mental hälsa, RSMH, och hade tackat ja till att vara med på deras extra årsmöte som hålls i dag klockan 13. Det skulle bli första gången som jag bevistar något av deras evenemang.

När jag steg på bussen fungerade inte avläsningen av den digitala biljetten varför jag bryskt blev tillsagd av busschauffören att passera.

På bussfärden var jag tvungen att lyssna till en äldre kvinnas högljudda pladder som bland annat handlade om hur bra hennes blodtryck är och att man får ha högst 140 i blodtryck. Jag hade ju som bekant 175 i blodtryck i förrgår när jag besökte den psykiatriska mottagningen.

När jag steg av bussen på Sundsvalls busstation drog horder av människor omkring hukande i regnet. Taniga ungdomar skrek, somaliska kvinnor kacklade, bussar accelererade medan jag förgäves letade efter busshållplatsen för vidare färd mot Skönsberg. Paniken växte inom mig, trots att jag tagit en Oxascand innan.

Jag beslöt mig därför att avstå från att gå på årsmötet. Jag skickade ett SMS till RSMH där jag berättade det och promenerade hem i spöregnet. Som tur var hade jag tagit med mig ett paraply att skyla mig med.

När jag i förrgår var på det första mötet av den neuropsykiatriska utredningen fick jag bland annat frågan vad jag tycker är jobbigast och svarade då det sociala samspelet och ljudöverkänsligheten. Jag borde ha tillagt att jag tycker det är jobbigt att vistas ute bland människor.

Publicerat den
Kategoriserat som Dagboken

Av Fredrik Arvidsson

Outsider.